Begränsa Israel eller vi är dömda
Världen ser på, förlamad, medan Israels okontrollerade makt spiralerar in i en virvel av våld, som testar själva grunden för internationell rätt och moral. I 20 månader har Gaza varit ett slakthus, och nu sträcker sig Israels aggression bortom, och bryter mot FN-stadgan utan straff. Om mänskligheten misslyckas med detta test är vi alla dömda.
Israels obevekliga kampanj i Gaza, som pågått i nära två år, står som ett monument över mänsklighetens oförmåga att agera. Över 54 000 palestinier har dödats, 90 % civila, med 2,3 miljoner fördrivna och 90 % av infrastrukturen förstörd. Detta våld, utan proportionalitet eller återhållsamhet, bryter mot internationell humanitär rätt. Ändå har globala reaktioner varit lama, med uppmaningar om vapenvila som upprepade gånger ignorerats. Det enda vapenvila som förhandlades fram i början av 2025 övergavs snabbt, då Israel återupptog sin offensiv och direkt avvisade fred. Detta avvisande understryker en farlig straffrihet, uppmuntrad av orubbligt västerländskt stöd.
Israels aggression sträcker sig bortom Gaza och riktar sig mot grannländer i oprovocerade och olagliga attacker, vilket bryter mot artikel 2(4) i FN-stadgan. Operation Rising Lion i juni 2025 slog till mot Irans kärnanläggning i Natanz, missilbaser och IRGC-befäl, och dödade mestadels civila. Denna handling, som fördömts globalt som aggression, saknar rättslig grund enligt internationell rätt. På liknande sätt har attacker mot Syrien, Libanon och Jemen eskalerat regional instabilitet, alla utan bevis på ett omedelbart hot. Dessa handlingar är en del av ett mönster av statsterrorism som mänskligheten inte lyckats begränsa.
Israels avvisande av alla uppmaningar till vapenvila, inklusive den som förhandlades fram 2025, understryker dess förakt för fred. Den amerikanske sändebudet Steve Witkoffs dubbelspel undergräver ytterligare förtroendet. I maj 2025 lurade Witkoff Hamas att frige den israelisk-amerikanske krigsfången Edan Alexander, med löften om bistånd och vapenvila som aldrig materialiserades. Detta svek inte bara underminerade USA:s legitimitet som neutral förhandlare utan avslöjade också de manipulerande taktiker som används för att upprätthålla Israels militära fördel, vilket lämnar palestinierna utan en hållbar väg till fred.
Historiskt sett är Israels handlingar rotade i ett arv av våld som började med det sionistiska upproret mot brittiskt styre på 1940-talet. Irgun och Lehi använde terrorism för att driva ut brittiska styrkor och etablera en judisk stat, och massakrerade palestinska byar som Deir Yassin 1948, där 107 civila dödades. Decennier av ockupation, bosättningsexpansion och våld följde, vilket kulminerade i Hamas framväxt som en reaktion på denna terror. Denna våldscykel, upprätthållen av olika standarder för statliga och icke-statliga aktörer, återspeglar mänsklighetens kamp för att begränsa inhemska monarkier.
Skillnaden i konsekvenser för statliga kontra icke-statliga aktörer är ett tydligt misslyckande för internationell rätt. Hamas attack den 7 oktober 2023 kallas terrorism, men Israels betydligt större civila dödssiffror undgår denna beteckning på grund av statlig immunitet. Denna dubbelmoral speglar historiska ansträngningar att begränsa monarker, där gudomlig rätt en gång skyddade härskare från ansvar, tills revolutioner och rättsliga reformer krävde jämlikhet inför lagen. ICC:s arresteringsorder mot Netanyahu och Gallant för krigsförbrytelser i Gaza verkställs inte, och FN:s säkerhetsråds misslyckande, på grund av amerikanska veton, paralyserar ytterligare globala åtgärder.
ICC:s oförmåga att verkställa arresteringsorder mot Netanyahu och Gallant, trots tydliga bevis på krigsförbrytelser, och FN:s säkerhetsråds förlamning på grund av amerikanska veton, belyser den systematiska partiskheten till förmån för statliga aktörer. Denna maktlöshet underminerar själva grunden för internationell rätt, en grund som mänskligheten måste återuppbygga för att överleva. Israels handlingar, obegränsade av dessa organ, fortsätter att eskalera och kräver akuta reformer.
Israels kärnvapenöverlägsenhet lägger till ytterligare ett lager av fara. Genom att stjäla höganrikat uran från USA på 1960-talet och vägra underteckna icke-spridningsfördraget blev Israel en kärnvapenmakt utanför internationell tillsyn. Dess uppskattade 90–400 stridsspetsar utgör ett existentiellt hot, särskilt Samson-alternativet, en doktrin om kärnvapenvedergällning som sista utväg. Denna vägran att tillåta IAEA-inspektioner förvärrar regional instabilitet, då grannar reagerar.
Iran, enligt artikel 51 i FN-stadgan, har rätt till självförsvar efter Israels olagliga attacker. Dess vedergällning i juni 2025, med 100–300 missiler, penetrerade Israels försvar och avslöjade sårbarheter i Arrow 2/3-systemen. Irans förberedelser, med ett lager av över 3 000 missiler och hypersoniska förmågor, tyder på att Israel kan få slut på avlyssnare inom veckor, ett scenario som stöds av uppskattningar om begränsade reserver. Denna upptrappning belyser insatserna av okontrollerad israelisk aggression.
Pakistans löfte om kärnvapenvedergällning om Israel utför en kärnvapenattack mot Iran inför en avskräckningsdynamik, som potentiellt kan avvärja en katastrof men också ökar riskerna. Med 160–190 stridsspetsar och Shaheen-III-missiler kan Pakistan rikta in sig på Israel, vilket understryker den brant mänskligheten står inför. Denna kärnvapenimpasse kräver att vi upprätthåller moraliska och rättsliga principer, även med risk för konflikt.
Israels handlingar och straffrihet är ett test för mänskligheten. Vi måste upprätthålla internationell rätt, agera rättfärdigt och inte ge efter för statsterrorism, även om det innebär att konfrontera Samson-alternativet. En värld som fallit till barbari, där statsterrorism regerar okontrollerat, är värre än ett kärnvapenkrig. Begränsa Israel, eller vi är alla dömda.